Vackra Emådalen

Den över 20 mil långa Emån är södra Sveriges värdefullaste vattendrag.
Stora delar av området är klassade som Natura 2000-område. Vattendragets rika fiskfauna innehåller bland annat havsöring, lax samt norra Europas viktigaste bestånd av mal. Emån har under århundraden format och utvecklat ett levande natur- och kulturlandskap med höga värden när det gäller vattenmiljöer och områden i odlingslandskapet. Emån har också skapat förutsättningar för ett omfattande lantbruk i Emåbygden samt en levande landsbygd där den biologiska mångfalden främjas.

Områdena, vid Emån runt Tigerstad, tillhör Södra Sveriges värdefullaste fågelområden.

Emåns huvudfåra är 22 mil lång. Hela vattensystemet med större biflöden, är 60 mil långt. Lägger vi till bäckar och diken som är vattenförande året runt, omfattar Emåsystemet mer än 80 mil rinnande vatten. Dessutom finner vi inte mindre än 900 sjöar i området. Emån är Sveriges artrikaste vattendrag. Den är dessutom unikt med världens största havsöring, den utrotningshotade malen, utter, flodpärlmussla, flera lokala öringsstammar.
Fina fågelbiotoper finns i Emåns vattensystem. Området mellan byarna Tigerstad och Åkerö är ett av sydligaste Sveriges mest intressanta. Likaså så sjön Ryningen, som ligger ca 10 km söder om Tigerstad. Vattensystem ligger huvudsakligen i Kalmar- och Jönköpings län.

Som markägare och lantbrukare inom Emåns vattenområde har du en viktig tillgång och naturresurs i sjöarna och vattendragen. De erbjuder möjlighet att bevattna odlingsmark och även möjlighet till fiske och rekreation. I området finns fantastiska naturmiljöer med stor biologisk mångfald. Ända sedan stenålder har det bott och försörjt sig människor vid Emån och dess biflöden.

Goda, lättbrukade sandjordar bäddade för de första bosättningarna. Längre fram utvecklade människan redskap som gjorde det möjligt att bruka de tyngre lerjordarna närmare åfåran. Samtidigt blev de översvämmade ängarnas starrgräs en viktig resurs som vinterfoder åt djuren.

Utvecklingen rann ifrån det gamla ängsbruket och åkerjorden längs Emån blev viktigare. De stora översvämningarna som varje år spolat upp åns naturliga näringsämnen över starrängarna blev ett hinder, inte en tillgång. Under 1800-talet ägde därför stora utdikningar och åsänkningar rum. Jordbruket har under åren satt en stor prägel på Emådalens miljö, naturvärden och kulturhistoria.